Här finns reportaget på nätet men den är låst, tyvärr. Jag fick tillåtelse av Line Nagell Ylvisåker att publicera detta på min blogg.
måndag 1 januari 2018
Det tog 97 år innan vår familj fick veta vad som hände vår anmoder
En tragisk historia eller fick hon vad hon förtjänade?!
I min ungdom började jag släktforska, ja, jag var väl runt 14 år skulle jag tro. Det fanns en tråd i släkten jag inte kom någon vart med.(Denna blogg startade jag 2/1 2018)
Min morfars mormor hette Maria och kom från Kvevlax i Finland, gifte sig med Lars Strömberg 1912 i Timrå, Sverige men vilket år hon flyttade till Sverige vet vi ej.
Detta var vad vi visste:
Min morfars mormor hette Maria och kom från Kvevlax i Finland, gifte sig med Lars Strömberg 1912 i Timrå, Sverige men vilket år hon flyttade till Sverige vet vi ej.
Lysningsuppgifter 1912:
Judit Leontina, f. 1906 i Timrå Västernorrlands län. Dog 1993. Judith blev 87 år till min lycka.
Karl Helge Amandus, f. 1908 i Timrå Västernorrlands län. Kallades för Lurven.
Elis Alexis, f. 1910 i Timrå Västernorrlands län.
Under min släktforskarperiod, på den tiden, var det väldigt svårt att få fram uppgifter från andra länder, speciellt Finland. Jag hade bara namnet på Maria och hennes efternamn var dessutom feltolkat i kyrkböckerna. Jag försökte fråga min gammelfarmor någon gång om hennes mamma och pappa men jag kände att det var ett väldigt obehagligt ämne för henne.
För ca 2 månader sedan fick jag ett mejl av min bror som hade råkat på en gammal släktforskare i ett sammanhang där han var ny och hörde att de pratade om Svalbard så han kom att berätta historien om vår anmoder Maria som rymde till Spetsbergen. Denne släktforskaren har tillgång till Dödboken och hittade lite information om henne.
Min bror skickade då en bild till mig.
Denna bild:
Nedan 2 bilder jag fick i min "ägo" 24-02-17
Samtidigt har jag en olustkänsla inför att rota i detta eftersom jag tyckte väldigt mycket om min gammelfarmor Judit och det känns som jag gör något fel men jag delar med mig av denna historia som jag tycker var så fruktansvärd ändå. Kanske ni delar den ångest jag kände...
Tragiskt att inte du fick veta! Men hon hette också Strömberg sedan 1912, innan dess Stagnäs Michelsdotter och bodde i Sverige fast född utanför Vasa.
En sak som förbryllar mig är var uppgifterna i Dödboken kom ifrån? Vem visste vem hon var, som skrev in hennes dödsort och datum?
Jag kanske är en överkänslig person men jag fick sådan ångest över detta, jag föreställer mig hennes ångest/lukten av hennes förruttnelse/håret som fryser fast/det eviga mörkret/ingen mat/hunden som led helvetets kval och hon också/smärtan...Mörkret, kylan...Hon var mer död än levande. Hur lång tid tog det? Den gradvisa försämringen, ingen hjälp att få. Vad driver människor till detta? Hopp om rikedom i ett fattigt liv, skulle jag tro. Och hon kanske trodde på att hon mött den slutliga, stora kärleken. Ack, vilket öde.
Därav kanske denna blogg, måste få ur det ur systemet.
Klicka här för att läsa allt och se foton på hytterna. (Sid 8 börjar kapitlet om Maria)
"Et traurig år i Wijdefjorden Vinteren 1919–1920 lå finske Maria og svenskene Oscar og Olle på en hasardiøs overvintring i Wijdefjorden. De holdt til i ei skrøpelig hytte og var svært dårlig utrustet. Maria hadde reist fra mann og barn i Finland og slått seg sammen med Oscar, som hun hadde truffet og blitt kjæreste med i 1918. Det meste av medbrakte forsyninger var tidlig oppbrukt, så det ble skralt i matveien utover vinteren. Saltet reinkjøtt var hovedføden. Utrusteren i Tromsø som sto bak turen hadde lovet å hente ekspedisjonen i juni 1920, men så skjedde ikke. Alle de tre hadde fått skjørbuk.
I slutten av juli kom motorskøyta «Klippen» av Tromsø tilfeldigvis innom fjorden. Olle tok seg ut med robåten og fikk kontakt med skøyta. Han var så svak at han måtte ha hjelp av to mann for å komme seg om bord. Han fortalte at det sto enda verre til med de to på land. Mennene på «Klippen» så straks at det var skjørbuk Olle led av. De prøvde å hjelpe ham med det de hadde. De raspet poteter som de lagde en slags saft av og lot han drikke. Så ga de ham kokt ferskt kobbekjøtt, og speilegg. Han blødde sterkt fra tannkjøttet da han spiste. Han var blå under armene og beina var hovnet opp. På land møtte karene en svært skrøpelig Oscar som sto og støttet seg på to trekrykker. Inne i hytta fant de Maria liggende i ei køye under en fillehaug, mer død enn levende. Hun fortalte om en grufull overvintring. Både Oscar og Olle hadde vendt seg mot henne. Men det luktet så vondt av henne at han som hørte på ikke greide å være nær henne så lenge av gangen at han kunne oppfatte alt hun hadde på hjertet. Etter at folk og fangst var brakt om bord i «Klippen», ble kursen satt ut Wijdefjorden og videre vestover til NyÅlesund der var det lege. De nådde gruvebyen, men Maria døde tre timer senere, mens de holdt på å bade henne. Oscar og Olle fikk hjelp og kviknet til."
Videoklipp från Spitsbergen 1920:
Många frågor
Hur skulle vi någonsin hittat skrivelsen om "Maria från Vasa" tex. Den verkar ju vara skriven för länge sedan och finns inte på nätet förrän nu, mig veterligen. Och jag visste inte ens om att Svalbardposten fanns.
Jag undrar över hur allt egentligen gick till och vilka tider och förhållanden de levde i?
Dessa frågor får jag aldrig svar på.
Kanske sitter någon därute på info om denne Oscar Olsson eller hette han Nilsson och Olle? I upplysningen om fångsten står det "Olsson och en annan man och en okänd kvinna som dog", kan denne Olsson ha kallats för Olle? I den okända skrivelsen Maria från Vasa står det att han heter Oscar Nilsson och i den från Svalbardposten står det Oscar Olsson.
Skojare, positivhalare i Sverige 1916, gruvarbetare 1918 och pälsjägare 1919-20?
Här finns ett foto från 1918 på Kings Bay Kul Companys anställda. Så 2 av dessa herrar är antagligen Oscar och Olle.
Kanske någon vet något mer om Lars Petter Strömberg född i Indal (troligast Strömås), bodde i Vivsta, Timrå? Jag vet att andra släktingar finns.
Mejla mig gärna: annamariaemilsson@gmail.com
"en forklaring er at det området som ble brukt til gravplass på tiden Maria var her, ble i 1957 gjort om til industriområde, og alle gravene ble gravd opp og flyttet til det vi i dag har som gravsted. Det er også litt merkelig at en person gravlagt her ikke fikk en gravstein, som var vanlig praksis på den tiden, som da ville ha fulgt henne da graven ble flyttet.
Imidlertid dukket det opp flere opplysninger da jeg sjekket kildene oppgitt i artikkelen du linket til i din forrige mail. I artikkelen i lokalavisa « Svalbardposten» står det at da gravene ble flyttet på 1950-tallet dukket det opp en kvinnegrav av nyere dato og man antok at dette var Maria. Jeg har dessverre ingen andre kilder på dette enn det som står i artikkelen i Svalbardposten. Men det stemmer jo da overens med det jeg har blitt fortalt om at hun er gravlagt på gravplassen vår. Hvis så er tilfelle er jeg ikke helt sikker på hvilken av de anonyme gravene som er hennes, men det er mulig noen som var her da gravene ble flyttet som kjenner til det. Selve prosessen med å flytte gravene er dessverre lite dokumentert – ikke på langt nær som den detaljeringsgraden arkeologiske utgravinger har i dag."
Skulle vara intressant att få info från de som var med vid utgrävning/flytten.
Jag läste också att de gamla gravarna som fanns på Ny-Ålesund var de tvungna att flytta på pga, Spetsbergens speciella förhållanden med permafrost och gravarna höjdes upp.
Ingen får begravas på Spetsbergen pga permafrosten som ej bryter ned liken. (Sedan vilket år vet jag inte.)
Om detta reportage gäller Marias grav vet jag ej:
Han skrev till mig:
"Det fins en liten møijlighet og finne namnene till de 2 gruvebusen som jag har førståt jobba i gruven 1918"
Och
"Hytte heter Villa Rave. Jag har vart der flere ganger før jag blev kjent med historien om Maria. Den passer “perfekt” till historien. Var der førsta gangen 1993, flere ganger efter på, så synd at jeg ikke viste om Maria, kunde har letet efter spår. Den hytte på artikkelen er bygd 1946. avstand mellan hyttene er 1-2km. Om du ser på side 654 i boken till Per-Kyrre Reimert og Oddleif Moen så har du hytte. Nu er det sekert ikke så mykke igen av hytte, Men man vet aldri man kan finne spor."
(I Tores artikel skriver han om Jan Teunissenbuktas hytte som ser/såg mycket mindre ut så jag vet inte vilken av dom som är rätt)
Eero tror att det var denna hytte de huserade i:
(Villa Rave, denna bild är från "Fangsthytter på Svalbard 1794-2015" av Per Kyrre Reymert og Oddleif Moen utgiven av Polarboken, dessa män har jag också sökt utan framgång)
Läkaren som tjänstgjorde där hon dog hette Fritz Schäfer och jag undrar om gamla anteckningar finns kvar. Hittade en länk här som handlar om honom.
Vi har heller inga fotografier av kvinnan, de förstördes säkerligen efter hon övergav sin familj!
Hittade också en blogg (författaren till bloggen är otroligt nog född i samma församling som Maria var) som varit på Spetsbergen och hört talas om finska Maria, det var därigenom jag fick namnet på fångstmannen Eero.
Detta återfanns också ur Gustav Rossnes bok "Norsk overvintringsfangst på Svalbard 1895-1940" som jag hittade igen på nätet:
Min fd.svägerska arbetade på Nordic Choice Hotels och av en händelse så hade hotellkedjan precis köpt hotell på Svalbard, alldeles nyligen (när detta skrevs). Man kan ju tolka det hur som helst. Varför pekar allt åt detta håll just nu, varför har vi fått denna vetskap nu? På så kort tid, allting. Vi har pratat om att resa dit, vi 3 syskon, kanske mor och far vill följa med. Maria var ju mammas farmors mamma.
I år 2018 är det 98 år sedan hon dog.
Inringat med rött är ungefär där deras hytte finns/fanns och med röd text Ny-Ålesund vid Kings Bay där hon drog sitt sista andetag och Longyearbyen finns också utmärkt. Kartan ska vara från 1919 tror jag. Rättelse från fångstmannen Eero, inringat i blått (Lake Valley på kartan) är där hytten fanns/finns.
Vem var hon?
Maria födde 5 barn under sin levnadstid som hon slutade endast 43 år gammal. Vad vi vet. Kanske hon fick ett till barn med denne Oscar som vi inte känner till?
Marias släktutredning från Kvevlax församling i Finland
Hon födde också en son i Kvevlax eller Maxmo när hon var 21. Han levde endast 2 månader.
Johannes Arvid, född 1898 21/11 dog 1899 28/1. Detta visste vi inte heller om. Undrar om hennes make ens visste det. Efter att läst många gamla kyrkböcker ser jag att det var relativt vanligt att barn föddes döda eller inte levde så länge på den tiden.
Hon rymde till Spetsbergen när hennes barn var små med en pälsjägare som egentligen var positivhalare och skojare och hon dog sedan där i klimatfeber. Det sades också att hon var den första "vita kvinnan" (europeiska) kvinnan på Spetsbergen.
Min gammelfarmor Judit som var hennes dotter hade fått ett brev men det revs sönder. Vad som stod däri fick vi aldrig veta. Det sades också att denna Maria hade tänkt att halshugga barnen på huggkubben och att hon ofta fick vansinnesutbrott. Det var det enda vi visste.
Barnen hamnade på barnhem när deras mamma övergav dem. De var 4 st barn och min gammelfarmor var då 10? år, fick försöka ta hand om dem. De var 3 flickor och 2 pojkar samt hade Maria fött en son tidigare som dog efter några månader (se längst ned).
Min gammelfarmor Judit som var hennes dotter hade fått ett brev men det revs sönder. Vad som stod däri fick vi aldrig veta. Det sades också att denna Maria hade tänkt att halshugga barnen på huggkubben och att hon ofta fick vansinnesutbrott. Det var det enda vi visste.
Barnen hamnade på barnhem när deras mamma övergav dem. De var 4 st barn och min gammelfarmor var då 10? år, fick försöka ta hand om dem. De var 3 flickor och 2 pojkar samt hade Maria fött en son tidigare som dog efter några månader (se längst ned).
Svea Laura, f. 1904 i Timrå Västernorrlands län
Hon dog ung, 1912, i "Äggvhita"
Maria Margareta, f. 1911 i Timrå Västernorrlands län. Kallades för Greta.
Från folkräkningen 1910:
Året var runt 1916-18. Flickorna hade tur och fick fosterhem men pojkarna förblev på barnhem vad jag vet. Min gammelfarmor fick ett bra hem. Fadern i familjen vet jag inte så mycket om mer än att min mormor sa att han blev dödad i samband med ett spel av något slag, kanske kortspel? Han blev knuffad nedför en trapp och spräckte skallen (se även beviset nedan). Han hette Lars Petter Strömberg född i Indal 1864 och dog 1925. Där står också att han var frånskild.
Under min släktforskarperiod, på den tiden, var det väldigt svårt att få fram uppgifter från andra länder, speciellt Finland. Jag hade bara namnet på Maria och hennes efternamn var dessutom feltolkat i kyrkböckerna. Jag försökte fråga min gammelfarmor någon gång om hennes mamma och pappa men jag kände att det var ett väldigt obehagligt ämne för henne.
För ca 2 månader sedan fick jag ett mejl av min bror som hade råkat på en gammal släktforskare i ett sammanhang där han var ny och hörde att de pratade om Svalbard så han kom att berätta historien om vår anmoder Maria som rymde till Spetsbergen. Denne släktforskaren har tillgång till Dödboken och hittade lite information om henne.
Min bror skickade då en bild till mig.
Denna bild:
Detta väckte naturligtvis mitt intresse igen...
Och jag har en förmåga att inte kunna släppa något förrän jag fått reda på allt jag kan.
Jag började forska igen via dessa nya medier som inte fanns i min ungdom...
Jag skrev mejl hit och dit till Svalbards museum och Kings Bay sysselman. Kontaktade Kvevlax församling och fick kontakt med en fångstman som verkat många år på Svalbard, som kände till denna Maria. Svalbardposten fick jag mycket hjälp av.Samtidigt har jag en olustkänsla inför att rota i detta eftersom jag tyckte väldigt mycket om min gammelfarmor Judit och det känns som jag gör något fel men jag delar med mig av denna historia som jag tycker var så fruktansvärd ändå. Kanske ni delar den ångest jag kände...
Först infon jag fick:
Hon dog alltså inte av klimatfeber utan skörbjugg!
Maria från Vasa
Sedan fick jag ett utdrag ur en bok som är okänd för Kingsbay.no, vet någon vem som skrivit detta?
Uppdatering30/6-18: Fick ett mejl från Pia Boholm som är uppväxt på Svalbard att detta är utdrag från "Gamle ishavsgaster imellom" fra 1961 (Tromsø) skrevet av Lars Normann Sørensen. Lars Normann Sørensen var forfatter og journalist som samlet historier fra fangstfolk når de satt på Ølhallen i Tromsø i gamledager. Ølhallen var et populært vannhull i Tromsø for eventyrere og fangstfolk.
Tack Pia! :)
Nu kanske man kan ifrågasätta mina rättigheter att publicera detta men eftersom ingen hittills har vetat vem Maria var och hon är en av anledningarna till att jag existerar så tar jag mig den rätten att tala om för er vem hon var som hennes levande släkting i rakt nedåtstigande led.
Denna historien om Maria finner jag mycket som är påhittat i, mycket som inte stämmer där men ändå intressant, naturligtvis, för oss i familjen att läsa...Dels så var hos svensktalande så att Svenska var ett okänt språk är ju inte sant, sedan hade hon 4 barn. Sedan bodde hon ju i Sverige, Vivsta, Timrå. Funderade på om de kan ha missuppfattat Maria om hon sade Vifsta / Vivsta istället för Vasa, fast Kvevlax / Maxmo ligger ju dock utanför Vasa också, är väl inte så mycket att fundera på. Enligt de 2 mindre gamla artiklarna står det också att hon dog i White Bay, som jag funderade på det innan kronan ramlade ned...Wijdefjorden = White Bay. Naturligtvis!
Svalbardposten 2009
Nästa info som kom i min ägo var ett bidrag från Svalbardposten, publicerat 2009 av Tor Sörensen som tyvärr har gått bort och aldrig fick svar på sina fråga om vem hon var! Och han kanske hade mer info som vi aldrig får veta! Tänk om vi hade fått vetskap om detta tidigare.
En sak som förbryllar mig är var uppgifterna i Dödboken kom ifrån? Vem visste vem hon var, som skrev in hennes dödsort och datum?
Jag kanske är en överkänslig person men jag fick sådan ångest över detta, jag föreställer mig hennes ångest/lukten av hennes förruttnelse/håret som fryser fast/det eviga mörkret/ingen mat/hunden som led helvetets kval och hon också/smärtan...Mörkret, kylan...Hon var mer död än levande. Hur lång tid tog det? Den gradvisa försämringen, ingen hjälp att få. Vad driver människor till detta? Hopp om rikedom i ett fattigt liv, skulle jag tro. Och hon kanske trodde på att hon mött den slutliga, stora kärleken. Ack, vilket öde.
Därav kanske denna blogg, måste få ur det ur systemet.
Et traurig år i Wijdefjorden
Här är ett utdrag ur "Gud veed hvad Ende det vil faae Skjørbuk på Svalbard" av Tore SørensenKlicka här för att läsa allt och se foton på hytterna. (Sid 8 börjar kapitlet om Maria)
"Et traurig år i Wijdefjorden Vinteren 1919–1920 lå finske Maria og svenskene Oscar og Olle på en hasardiøs overvintring i Wijdefjorden. De holdt til i ei skrøpelig hytte og var svært dårlig utrustet. Maria hadde reist fra mann og barn i Finland og slått seg sammen med Oscar, som hun hadde truffet og blitt kjæreste med i 1918. Det meste av medbrakte forsyninger var tidlig oppbrukt, så det ble skralt i matveien utover vinteren. Saltet reinkjøtt var hovedføden. Utrusteren i Tromsø som sto bak turen hadde lovet å hente ekspedisjonen i juni 1920, men så skjedde ikke. Alle de tre hadde fått skjørbuk.
I slutten av juli kom motorskøyta «Klippen» av Tromsø tilfeldigvis innom fjorden. Olle tok seg ut med robåten og fikk kontakt med skøyta. Han var så svak at han måtte ha hjelp av to mann for å komme seg om bord. Han fortalte at det sto enda verre til med de to på land. Mennene på «Klippen» så straks at det var skjørbuk Olle led av. De prøvde å hjelpe ham med det de hadde. De raspet poteter som de lagde en slags saft av og lot han drikke. Så ga de ham kokt ferskt kobbekjøtt, og speilegg. Han blødde sterkt fra tannkjøttet da han spiste. Han var blå under armene og beina var hovnet opp. På land møtte karene en svært skrøpelig Oscar som sto og støttet seg på to trekrykker. Inne i hytta fant de Maria liggende i ei køye under en fillehaug, mer død enn levende. Hun fortalte om en grufull overvintring. Både Oscar og Olle hadde vendt seg mot henne. Men det luktet så vondt av henne at han som hørte på ikke greide å være nær henne så lenge av gangen at han kunne oppfatte alt hun hadde på hjertet. Etter at folk og fangst var brakt om bord i «Klippen», ble kursen satt ut Wijdefjorden og videre vestover til NyÅlesund der var det lege. De nådde gruvebyen, men Maria døde tre timer senere, mens de holdt på å bade henne. Oscar og Olle fikk hjelp og kviknet til."
Videoklipp från Spitsbergen 1920:
https://youtu.be/8CvE3TX-ZGU
När man tror att ingen mer info finns att få så får jag mejl från Svalbard Museum med detta. Den här informationen finner jag mest sannolik och informationsrik så det tackar jag för. Tack!
Denne finnes i «Svalbardminner nr. 39», fra Vågemot Miniforlag 2009. Disse heftene finner du på www.polarlitteratur.no
Detta utdrag är från Marit Anne Hauans artikkel «Og jeg husker mang en kvinne», i Svalbardboka nr. 3 fra 1989.
Många frågor
Hur skulle vi någonsin hittat skrivelsen om "Maria från Vasa" tex. Den verkar ju vara skriven för länge sedan och finns inte på nätet förrän nu, mig veterligen. Och jag visste inte ens om att Svalbardposten fanns.
Jag undrar över hur allt egentligen gick till och vilka tider och förhållanden de levde i?
Dessa frågor får jag aldrig svar på.
Kanske sitter någon därute på info om denne Oscar Olsson eller hette han Nilsson och Olle? I upplysningen om fångsten står det "Olsson och en annan man och en okänd kvinna som dog", kan denne Olsson ha kallats för Olle? I den okända skrivelsen Maria från Vasa står det att han heter Oscar Nilsson och i den från Svalbardposten står det Oscar Olsson.
Skojare, positivhalare i Sverige 1916, gruvarbetare 1918 och pälsjägare 1919-20?
Här finns ett foto från 1918 på Kings Bay Kul Companys anställda. Så 2 av dessa herrar är antagligen Oscar och Olle.
Kanske någon vet något mer om Lars Petter Strömberg född i Indal (troligast Strömås), bodde i Vivsta, Timrå? Jag vet att andra släktingar finns.
Mejla mig gärna: annamariaemilsson@gmail.com
Gravar och skelett
Susanne, Kings Bay, skriver:"en forklaring er at det området som ble brukt til gravplass på tiden Maria var her, ble i 1957 gjort om til industriområde, og alle gravene ble gravd opp og flyttet til det vi i dag har som gravsted. Det er også litt merkelig at en person gravlagt her ikke fikk en gravstein, som var vanlig praksis på den tiden, som da ville ha fulgt henne da graven ble flyttet.
Imidlertid dukket det opp flere opplysninger da jeg sjekket kildene oppgitt i artikkelen du linket til i din forrige mail. I artikkelen i lokalavisa « Svalbardposten» står det at da gravene ble flyttet på 1950-tallet dukket det opp en kvinnegrav av nyere dato og man antok at dette var Maria. Jeg har dessverre ingen andre kilder på dette enn det som står i artikkelen i Svalbardposten. Men det stemmer jo da overens med det jeg har blitt fortalt om at hun er gravlagt på gravplassen vår. Hvis så er tilfelle er jeg ikke helt sikker på hvilken av de anonyme gravene som er hennes, men det er mulig noen som var her da gravene ble flyttet som kjenner til det. Selve prosessen med å flytte gravene er dessverre lite dokumentert – ikke på langt nær som den detaljeringsgraden arkeologiske utgravinger har i dag."
Jag läste också att de gamla gravarna som fanns på Ny-Ålesund var de tvungna att flytta på pga, Spetsbergens speciella förhållanden med permafrost och gravarna höjdes upp.
Ingen får begravas på Spetsbergen pga permafrosten som ej bryter ned liken. (Sedan vilket år vet jag inte.)
Om detta reportage gäller Marias grav vet jag ej:
Vilken fångsthytte?
Fångstmannen Eero L som jag fått mycket info från var i hytten där han tror Maria och hennes anhang befann sig och han skrev att hade han vetat att vi fanns så hade han letat efter spår, efter Maria.Han skrev till mig:
"Det fins en liten møijlighet og finne namnene till de 2 gruvebusen som jag har førståt jobba i gruven 1918"
Och
"Hytte heter Villa Rave. Jag har vart der flere ganger før jag blev kjent med historien om Maria. Den passer “perfekt” till historien. Var der førsta gangen 1993, flere ganger efter på, så synd at jeg ikke viste om Maria, kunde har letet efter spår. Den hytte på artikkelen er bygd 1946. avstand mellan hyttene er 1-2km. Om du ser på side 654 i boken till Per-Kyrre Reimert og Oddleif Moen så har du hytte. Nu er det sekert ikke så mykke igen av hytte, Men man vet aldri man kan finne spor."
(I Tores artikel skriver han om Jan Teunissenbuktas hytte som ser/såg mycket mindre ut så jag vet inte vilken av dom som är rätt)
Eero tror att det var denna hytte de huserade i:
(Villa Rave, denna bild är från "Fangsthytter på Svalbard 1794-2015" av Per Kyrre Reymert og Oddleif Moen utgiven av Polarboken, dessa män har jag också sökt utan framgång)
Läkaren som tjänstgjorde där hon dog hette Fritz Schäfer och jag undrar om gamla anteckningar finns kvar. Hittade en länk här som handlar om honom.
Vi har heller inga fotografier av kvinnan, de förstördes säkerligen efter hon övergav sin familj!
Nytt! Uppdaterat 20-11-28
Detta skulle kunna vara Maria, okänd kvinna i vår gamla fotosamling.
Visst ser jag släktdrag...
Visst ser jag släktdrag...
Hittade också en blogg (författaren till bloggen är otroligt nog född i samma församling som Maria var) som varit på Spetsbergen och hört talas om finska Maria, det var därigenom jag fick namnet på fångstmannen Eero.
Detta återfanns också ur Gustav Rossnes bok "Norsk overvintringsfangst på Svalbard 1895-1940" som jag hittade igen på nätet:
Min fd.svägerska arbetade på Nordic Choice Hotels och av en händelse så hade hotellkedjan precis köpt hotell på Svalbard, alldeles nyligen (när detta skrevs). Man kan ju tolka det hur som helst. Varför pekar allt åt detta håll just nu, varför har vi fått denna vetskap nu? På så kort tid, allting. Vi har pratat om att resa dit, vi 3 syskon, kanske mor och far vill följa med. Maria var ju mammas farmors mamma.
I år 2018 är det 98 år sedan hon dog.
Inringat med rött är ungefär där deras hytte finns/fanns och med röd text Ny-Ålesund vid Kings Bay där hon drog sitt sista andetag och Longyearbyen finns också utmärkt. Kartan ska vara från 1919 tror jag. Rättelse från fångstmannen Eero, inringat i blått (Lake Valley på kartan) är där hytten fanns/finns.
Vem var hon?
Maria födde 5 barn under sin levnadstid som hon slutade endast 43 år gammal. Vad vi vet. Kanske hon fick ett till barn med denne Oscar som vi inte känner till?
Marias släktutredning från Kvevlax församling i Finland
Hon födde också en son i Kvevlax eller Maxmo när hon var 21. Han levde endast 2 månader.
Johannes Arvid, född 1898 21/11 dog 1899 28/1. Detta visste vi inte heller om. Undrar om hennes make ens visste det. Efter att läst många gamla kyrkböcker ser jag att det var relativt vanligt att barn föddes döda eller inte levde så länge på den tiden.
Släktutredning
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Michel
Födelsetid 24.10.1844 avliden 02.07.1926
Födelsehemkommun Kvevlax
Civilstånd gift
Församling Kvevlax församling
Äktenskap
Ordningsnummer 1
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Greta Lisa
Födelsetid 13.7.1845 i Maxmo avliden 11.10.1896
Församling Kvevlax församling
Vigseldatum 16.1.1875
Barn
1.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Karl Johan
Födelsetid 15.02.1873 avliden 01.01.1974
Utflyttad 1892 Amerika
2.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Anders Johan
Födelsetid 21.01.1875 avliden ?
3.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Mathilda
Födelsetid 12.06.1880 avliden ?
Utflyttad 06.06.1906 Vasa
4.
Släktnamn SJÖBLOM
Förnamn Edla Sofia
Födelsetid 21.02.1885 avliden 02.06.1967
5.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Isak Erik
Födelsetid 23.03.1887 avliden 27.03.1887
5.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Edvard
Födelsetid 17.9.1889 avliden 25.07.1951
7.
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Maria
Födelsetid 17.07.1877
Utflyttad 26.06.1912 Sverige
Barn
1
Släktnamn STAGNÄS
Förnamn Johannes Arvid
Födelsetid 21.11.1898 i Maxmo avliden 28.01.1899
Kvevlax församling 02.01.2018
Detta var en av Marias bröder,
undrar om hennes släkt i Finland fick veta något?
undrar om hennes släkt i Finland fick veta något?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)